Navelsträng  Foto: Per-Åke Olsson

Under måndagens fotopass fick jag åter möjligheten att fota hackspett som matar sin unge. Målet med passet var egentligen småfåglar i flykt men under passet dök först två större hackspett upp där den ena visade sig vara en unge. Sen blev det lite talgoxar i flykten tills en bofink dök upp och jag lyckade fånga den i flykten för första gången. Härnäst gjorde ekorren entré och jag fick några fina bilder på den innan det blev mer småfåglar. Nu kom också en gröngöling flygande och slog sig ner i tallen framför mig. Det visade sig att den hade sällskap och plötsligt hade jag två gröngölingar, en kvarvarande större hackspett, en ekorre och flygande bofink framför mig utöver talgoxar och nötväcka i skytteltrafik. Lägg till detta några duvor och obeslutsamheten blev total, vad skulle jag fokusera på, hur skall kameran vara inställd? Eftersom jag primärt tänk foto fåglar i flykten var kameran inställd för detta ändamål. Lägg till det att inflygningarna skedde i en solbelyst korridor med en mörk bakgrund. Jag hade därför en exponeringskompensation -3 steg. När hackspettarna flög in och började mata hann jag inte korrigera utan fick använda samma inställningar. Den större hackspetten valde en ljusare plats att mata på än vad gröngölingen senare gjorde. Återstår att se om jag kan rädda några bilder på gröngölingarna men denna bild på den större hackspetten och dess unge, förenade med en tunn salivtråd, är jag nöjd med. Jag har två olika uppsättningar med förinställningar, en för sittande fåglar (U1 : 1/1600 5 bilder/sekund, RAW) och en för flygande fåglar (U3 : 1/5000, 30 bilder per sekund och Precapture, JPG). När matningarna väl hade passerat så fick jag tid att skifta förinställning för bättre bilder. Passets insikt, en nyttig lärdom: Gäller att vara förberedd även för det oväntade!